Det ligger en bebis på sin mammas bröst i ett av rummen på Uddevalla lasarett. Hon är bara minuter gammal och hon vet ingenting om bomberna. Hon var inte med där i skyddsrummet i källaren, hon lärde sig aldrig höra skillnaden på stridsplan som flyger långt borta vid bergen och stridsplan som faktiskt närmar i Zahle, byn i bekaadalen i Libanon där vi bodde. Flickan har ingenting med kriget att göra. Hon är svensk. Made in sweden. Hon är min syster och hon är beviset på att våra rötter nu letat sig ner i svensk jord. En patchbaby, ett plåster på vår sargade familj. Den där lilla flickan är vår framtid. Samma dag hon föds kommer brevet till oss. Vi får det översatt för ingen av oss förstår riktigt vad det står. Men snart fattar vi vad det betyder. Vi får inte stanna här. Vi var fyra som kom hit och nu är vi fem som ska återvända.
via Sveriges Radio
